torsdag 23 juli 2009

Om att våga och om att tvingas våga

Iris eremiten av Kristín A Sandberg.

Iris föräldrar är skilda och de kommunicerar inte särskilt bra, vilket leder till att Iris blir ensam i sin pappas hus över jullovet. Hon berättar det inte för någon, inte ens för bästisen Camilla, som hon tycker att hon glider allt längre ifrån. Iris är trött på det mesta, på att alla bara följer samma spår och givna ramar utan att någonsin ifrågasätta det. Och hon är enormt trött på den sliskige tafsande läraren Bent, som kladdar på flickorna så fort han kommer åt, särskilt på Kine. Iris bestämmer sig för att sätta ner foten och ta tag i saken själv. Parallellt med historien om Iris får man följa Ismael, som flyr från Dakar som båtflykting. Han drömmer om ett annat liv, men det blir inte alls som han tänkt sig och båtäventyret får fruktansvärda konsekvenser. Skadad spolas han upp på land på Gran Canaria och han tvingas stjäla i det närmaste huset. Och det är just i det huset som Iris mamma har åkt till. Om vänskap, om att vara ung men att tvingas vara vuxen, om att våga. Egentligen tycker jag det blir lite rörigt med dessa två historier men det blir säkert mer logiskt i nästa bok.


Hitta boken här.

Inga kommentarer: